Till alla er som aldrig trodde på mig, ni som gjorde mig illa, ni som mobba mig för min kropp/kläder osv, ni som aldrig hör/hörde av er även fast vi är/va "nära vänner".. Ni har fått mig att må piss, velat lägga mig ner och gråta, ni har fått mig att hata livet.. 
Nu efter ett tag med mycke tänkande och stöd.. så har jag kommit på att de e ni som gjort mig stark och fått mig att förstå vad livet är. Livet är ren skit ibland men man klarar sig om man har sån familj, vänner osv som jag har just nu.